Kommande bok

Om inte min mormor är i himmel är ingen där

Marias kommande bok tar sin början i hennes egen familjehistoria. Den berättar om hennes mormor, Hilma Broström, född Töyrä 1909, och om en barndom långt från den vi känner i dag.

Hilma växte upp i Karesuando och tillbringade sin skoltid på arbetsstuga, där barnen bodde under terminerna och bara fick komma hem till sina familjer över jul och sommarlov. Ibland gjorde de stora snömängderna och den stränga kylan att inte ens resan hem över jul var möjlig. Arbetsstugorna fungerade som internat för bland annat barn som bodde långt från skolan, och tusentals barn kom att tillbringa delar av sin uppväxt där.

Som vuxen skrev Hilma själv ner berättelsen om sin barndom. Hon försökte få den utgiven, men ingen ville ge ut den. Nu, en generation senare, tar Maria hennes manus vidare och låter sin mormors historia få det utrymme den aldrig fick då.

Det blir en berättelse om ett kvinnoliv, en tid och en del av Sveriges historia som sällan fått stå i centrum – och om hur en kvinnas ord kan leva vidare, även när de först inte blev hörda.

Stoltheten över att släkten har mormors historia nedtecknad är stor bland oss alla. Vi har alla vuxit upp nära vår mormor – tystlåten, iakttagande och omsorgsfull. En gång i tiden var det Hilmas elva barn och tjugoåtta barnbarn som fick höra hennes sagor och berättelser. Nu, med den här boken, blir de tillgängliga för alla. Att ha sin egen kvinnohistoria nedtecknad är få förunnat. En berättelse och ett tidsdokument om en alldeles vanlig flickunge i norr!

Livet i norr

Livet var hårt däruppe i norr, nära Norge, Ryssland och Finland. Födelse och död var ständigt närvarande. Ett sätt att hjälpa varandra var att ta tillvara samernas kunskap om örter, salvor och trolldom. Köttet från renarna och det man odlade bedrev man byteshandel med – och kaffet och saltet är inte att förglömma. Naturen var alltid närvarande, korta somrar och långa mörka vintrar var vardag för människorna då likaväl som nu.

Numera pratar man ofta om meningsskiljaktigheterna mellan samer och svenskar. Det är inget som mormor beskriver. Hon beskriver det naturliga samarbetet, byteshandeln mellan nomaderna – samerna – och de bofasta svenskarna. Ett liv i norr så olikt livet söderut.

Ur boken

Här kommer ett urklipp ur ett kapitel där mormor beskriver vad som hände när samekvinnan råkade spilla hett kaffe på min mormors lillasyster:

Samekvinnan tyckte att det var så hemskt att hon vållat barnet detta lidande att hon ville stanna kvar för att hjälpa till att sköta den lilla. Det såg inte ut som om brännsåren ville läka. Brännskadan var omfattande på den lilla flickkroppen. Såren blev ibland lite bättre men så blev de sämre igen. Till slut frågade samekvinnan om hon fick sköta barnet som hon ville eftersom medicinen inte tycktes verka. Mor lovade henne fria händer för allt verkade förgäves. Flickan hade alltid varit liten och nu blev hon ännu mindre. Mor åt och drack för att få behålla bröstmjölk åt henne för hon kunde ändå suga bröstet, amningen var viktig. Alla trodde att min lillasyster skulle dö förr eller senare. Samekvinnan fick löfte att sköta om henne efter sitt eget huvud och med egen kunskap. Hon lade först på en ren linnelapp på såren, ovanpå den torkat renkött med fett i. Det var ett slags dragplåster som skulle dra ut det onda ur såren. Detta höll hon på med i flera veckor. Lillasyster blev frisk men märkena hade hon kvar.